När jag slaktade högtalaren som blev till en blomkruka så blev det en himla massa sladdar över. Min kreativa hjärna kan inte undgå att tänka vad man kan göra av dessa sladdar.
Tänkte först virka med dem men jag gjorde ett försök och det var såååå tungt att virka med de styva kablarna. Jag släppte idén med att virka och försökte väva/fläta med dem istället. Det gick inte heller så bra.
Till slut testade jag att knyta en makraméampel med de långa kablarna och det gick bättre än att virka i alla fall.
Jag gjorde en ganska kort ampel, tänkte att den ska få hänga i växthuset i sommar. Materialet är ju perfekt att ha i ett fuktigt utrymme där vattenslangen ibland blöter ned hela utrymmet. (Tänker att bomullssnören kan fara ganska illa efter upprepade möten med vattenslangen?!).
Givetvis så sprang mina tankar iväg och jag började fundera på hur jag ska fylla en hel sida i växthuset med en massa växter i amplar… Vilken tur att växthuset ligger begravet i 1 meter snö fortfarande för annars hade jag nog redan satt igång! 🙂
Jaaa!!! Så roligt att se hur dina tokiga idéer tar form och faktiskt blir till nåt! Jag känner igen det där med att man tar en sak och använder en del till att göra en ny sak (högtalarkrukan – helt underbar fundering!) och sen sitter man där med resten och funderar: men det här då, kan man inte göra nåt av det här också? Och så vips har man en ny idé och en ny sak att forma till… :)!
<3! Ha en bra fortsättning på veckan!
Eller hur! När den där kreativa delen av hjärnan är påslagen, vilket den oftast är, så är det lätt att man sprutar ut sig idéer! 🙂
Hoppas att du har en fin vecka med!