Tillslut blev den äntligen klar, ponchon jag stickat på i flera månader nu. Och nej, den blev inte alls perfekt. Nästan så att den inte ens blev godkänd men bara nästan.

Jag visste ju redan från början att det bara fanns en begränsad mängd garn att använda. Risken att ponchon skulle bli för kort hade jag alltså kalkylerat med. Och eftersom att jag inte kunde prova storleken (vidden) under tiden jag stickade, pga. för korta rundstickor, så hade jag också räknat med att det fanns risk att ponchon inte alls skulle passa!

Så med de utgångspunkterna så får jag väl ändå bocka av ponchon som godkänd! Den skulle ha kunnat vara lite mindre vid, tänk att jag var orolig att den skulle bli för snäv! Och jag önskar att jag haft ett par nystan till så att den hade blivit lite längre.

Jag tycker att mönstret är magiskt fint och jag längtar till den dagen när jag kan sticka en tröja med det här oket! Mönstret har jag tagit från Maria Carlanders blogg, du hittar inlägget här, men jag har stickat oket ”uppifrån och ned”. Jag har använt garnet Eco-ull från Marks & Kattens som jag hade i mina gömmor.

Nåja, den lite för korta ponchon kommer säkert att värma mina axlar alldeles utmärkt under kalla höstkvällar framöver.