På stugan, där jag mest har ”pysslat” med restgarnsvirkningen den senaste tiden, har jag nu funnit mig ett nytt intresse. Tälja i trä.
Vi (läs: herren i huset) har röjt en massa sly och jag har sparat några delar av stammarna att tälja i.
Det som började i ett planlöst täljande har efter flera timmars arbete resulterat i både smörkniv, skedar och svampar.
Jag kan sitta där ute på trappan på stugan i flera timmar, glömmer tid och rum, och bara täljer tills dess att känseln i händerna försvinner. Vänster tumme har jag fortfarande ont i flera dagar efter att jag höll i kniven sist.
Det är ju inte så att resultatet blir direkt snyggt eller användbart men det spelar mindre roll i sammanhanget. Jag lär mig förhoppningsvis eftersom och kanske jag till slut någon gång får tanken att matcha det färdiga resultatet.
Att putsa till detaljer med kniven i små små drag och se hur formerna tar vid är både rogivande och beroende framkallande. ”Bara en liten stund till” har jag tänkt för mig själv när det börjat dra lite kallt om fingrarna.
Svamparna jag täljde hade jag lite svårt för att veta om de verkligen såg ut som svampar eller om det mer liknade något annat. Men så en dag i skogen hittade jag en svamp som matchade utseendet på mina täljda svampar i både storlek och form!
Svampen (den täljda alltså) på bilden ovan har jag slipat med sandpapper, och innan jag hittade kopian i skogen funderade jag på att måla den. Men nu tror jag minsann att jag hellre vill behålla den omålad!